Ett samtal med veterinären

Igår hörde jag av mig till min tränare angående Albertino och hans näsblod. Hon sa att det troligen bara berodde på irriation i näsborrarna av knotten och torra slemhinnor men tyckte att jag skulle rådfråga veterinär för att vara på den säkra sidan. Någon lungblödning sa hon att det inte var då de oftast dör direkt av det.

Efter ett samtal med veterinären igår fick jag beskedet att det av största sannolikhet inte är någon fara med min häst. Eftersom han var pigg under tiden han blödde och även efteråt då han äter, dricker och magen fungerar som den ska tycker inte veterinären att jag ska oroa mig. Dock får jag vara uppmärksam på om det händer igen eller om han blir trött. Utan en undersökning kan man inte utesluta några sjukdomar och inte vara 100% säker på att det inte, tillexempel är en tumör men just nu har han inga andra symtom.

Nu är planen att rida på precis som vanligt, träna under veckann och sedan blir det tävling i helgen.

En pigg Tino på promenad

..med inslag av takt och trav.
Väldigt tråkigt att stå stilla tycker tino. Fin bakgrund men vad gör det när öronen är bakåt och hästen inte står stilla.

Näsblod = tumör?

Precis som vanligt red jag ett pass med Albertino idag. Efter några lugna dagar blev det ett pass på banan. Mest blev det ett joggingpass där Albertino bara fick sträcka på sig men jag jobba desto mer. Jag jobbade med att ha mitt bäckene i rätt position i högergaloppen. I slutet gjorde jag några långsidor i mellangalopp och testade även på den förvända galoppen. Albertino kändes väldig fräsch och fin så jag travade av honom efter 45minuter och hoppade av. När jag hade hoppat av såg jag att han hade torkat blod från båda näsborrarna. Jag blir såklart orolig, ropar dit föräldrarna och torkar bort blodet. Först tänker jag att jag bara har ridit honom för hårt och att det inte är så farligt. Albertino kändes ju pigg och bra. Sedan går jag in på internet och läser lite mer om vad som orsakar näsblod på hästar, och från säkra källor hittar jag att det kan vara tumörer, dåliga lungor och andra allvarliga saker. Detta gör mig såklart mycket oroligare även fast lungorna lät väldigt fina under ridpasset. Nu ska jag avvakta och se hur Albertino är imorgon, om han blöder mer när jag rider honom eller är som vanligt. Såklart kan det vara mindre allvarliga saker som att slemhinnorna är lite inflammerade och att ett blodkärl brast, eller att det kom blod utan orsak. Dock är jag lite rädd att det är lugblödning då blödningen kom under ansträning, men lungorna lät väldigt fina under ridpasset.

Det är många tankar som snurrar i huvudet ikväll men det är skönt för mig att skriva av mig här och få en klar överblick över situationen. 

Träningsvärk

Efter träningen i onsdags fick Albertino träningsvärk då det var ett riktigt styrkepass med förvändgalopp, samlad galopp o.s.v. Jag fick ett bra upplägg av min tränare hur man ska motionera hästen dagarna efter en hård träning. För precis som människor har hästar hårdast träningsvärk två dagar efter träningen. 

Efter en hård träning ska hästen såklart få skritta av sig ordentligt. Det är alltid viktigt, men extra viktigt efter ett hårt mjölksyrepass.

En dag efter träningen är det bra att låta hästen få röra på sig lugnt. Det bästa är utan ryttare, att ta en liten promenad ute i skogen, men en barbacka runda fungerar ju också.

Två dagar efter träningen när träningsvärken är som värst är det bra att låta hästen gå utan ryttare men få galoppera av sig ordentligt. Därför är longering ett riktigt bra alternativ. 

Något man ska försöka undvika är att låta hästen stå efter en hård träning.