Nytt mål till hösten:

Hitta tillbaka glädjen i att rida, träna och tävla igen och släppa på mina gamla mål om att spräcka 70% och allt som handlar om prestation och resultat. Allt handlar om att våga. Våga lita på min häst, våga fulrida, våga använda nödbromsen o.s.v. Jag hoppas att jag vågar denna hösten och hittar tillbaka till glädjen igen. Just nu är det tyvärr bara jobbigt att sätta sig upp i sadeln med känslan att jag "rider sönder min häst"(även fast han aldrig varit så fint musklad och mjuk i kroppen som han är nu) och med en klump i magen som säger "ska han sticka med mig? Kommer jag få stopp?o.s. v. ". Tyvärr brukar vi falla tillbaka hit men nu är det sista gången. Antingen lär jag mig rida min häst(hur svårt kan det va?) eller får någon duktigare ta över och jag får ta en paus med ridningen. 


Jag har bästa tränaren som ställer upp och rider min häst, försöker peppa mig att kämpa vidare med honom och ta bort alla krav på mig själv. Hon försöker även förklara för mig att man inte ska skämmas för att man inte klarar av eller är rädd för sin egna häst. Min häst är som en vildhingst ena dagen och nästa som ett litet tamt lamm. 

Såklart är det frustrerande när det känns som att man bara backar i utvecklingen men förhoppningsvis löser vi detta i höst.