Tävlingsåret i siffror och poäng

Det har varit ett riktigt bra tävlingsår för Albertino och mig.Jag räknade ut att medelprocenten för oss bland alla starter i år är 66,85%(!). Då har jag inte har räknat med pay&rides eller klubbtävlingar utan endast resultat från TDB och equipe. Vi har två st tävlingar med resultat på 69% (i LB:1). 
 
Målen för 2017 var att rida ihop 70% och vara med på NF SM. Vi red aldrig ihop 70% och tyvärr blev det inget NF SM med tanke på avståndet. Jag är dock väldigt nöjd med att vi red ihop 69% med missar så mer finns att hämta! Och istället för NF SM blev det distriktmästerskapen som slutade med rosett. Jag har även lärt mig att inte åka iväg för långt med Albertino då tävlingarna med längst geografisk sträcka från oss gav sämst resultat då Tino, 22 år gammal blir stel av att stå i transporten mer än en timme. Det är något man måste testa för att se vad som fungerar.
 
Många segrar har det blivit iår!
I mars gjorde vi vår första start 2017 och det blev dryga 68% och seger.
 
 
Sedan I april blev det en till seger, tyvärr låga procent av domaren men det var ju lika för alla. Jag är väldigt nöjd över ritten och hade en fin känsla hela vägen.
 
I maj var det klubbtävling som slutade med 69% i LB:1 och seger. Vi fick även med oss 67% på LA:1 där vi red en clear round.
 
I juni blev det seger i division 3 finalen i Blekinge. 67% blev resultatet på vår debut på gräs.
 
På hösten blev det blandade resultat då Tino var väldigt spänd på vissa tävlingar... Jag började även åka till tävlingar lite längre bort vilket gjorde att han blev stel.
 
Vi tränade på och hittade en väldigt fin och rund form. 
 
Vi red ihop 69% på hemmaplan i slutet av året.
 
Bilder från sista tävlingen där det blev en del missar men ändå red ihop dryga 66%.
 
 
Jag har också detta år gjort min tävlingsdebut på storhäst där det blev för många missar men ändå dryga 60%. Bästa Kalle räddade situationen:
Vår första (och faktiskt enda) dressyrträning hos Bisse:

Tack för detta året ihop!

Livet är så skört och kan närsom tas ifrån oss och dem vi älskar. Denna dag har jag ännu en gång blivit påmind om att inte ta livet för givet. Att min älskade häst, 22år gammal går ute i hagen fullt frisk varje dag är så självklart för mig samtidigt som jag vet hur stor risken är att han skadas. Samtidigt som det känns helt overkligt att han är min egna ponnny som jag fick äran att köpa är det så självklart att han är min. Idag är jag extra tacksam över att ha denna fina häst som hjälpt mig genom flera tuffa år i livet. Jag är så glad över hans glädje att tävla och träna med mig och all kärlek som han ger mig. Varenda litet personlighetsdrag som bildar den han är och gör honom unik. Tack för detta året ihop, och alla år som vi har bakom och framför oss.
KÄRLEK

Tietzes syndrom

Idag var jag på läkarbesök (igen) då jag haft ont vid revbensbågen en längre tid och smärtan började bli outhärdlig utan tillåtelse att ta naproxen eller annan smärtlindring. På dagens läkarbesök konstaterades att jag har Tietzes syndrom. Tietzes är en sällsynt mjukdelsreumatiska sjukdom. Sjuksomen innebär att övergången mellan skelettet och brosket i ett eller flera reveben blir iflammerat och svullet. Då sjukdomen är sällsynt finns det en begränsad kunskap om sjukdomstillståndet. Många forskares hypotes är att tillståndet orsakas av många trauman i bröstryggen. Man har även kommit fram till att kvinnor i 20-40 års åldern oftast drabbas. Psoraisisatris (även det en ovanlig sjukdom som det saknas kunskap om) ökar risken för att drabbas av Tietzes syndrom. 
 
Konstokondrit, en något vanligare sjukdom som ni kanske hört talats om är när två eller flera brosk är inflammerade samtidigt. Om det även finns en svullnad kallas det Tietzes syndrom. Sjukdomen bär med sig ett tydligt symtom; smärta. Smärtan upplevs i det svullnade området och förvärras när man rör bröstkorgen, exempelvis vid djupandning och ansträngning. Hur smärtan upplevs är personligt men mina erfarenheter är att det uppstår akutsmärta som känns som knivhugg. Smärtan övergår sedan i molande värk och "knivhuggen" känns endast när bröstkorgen rör sig, exempelvis vid andning, hosta eller skratt. Smärtan brukar avta och komma i olika skov under hela livet. Ömmande punkter på revbenet är dock bestående. Vad som orsakar att smärtan "bryter ut"är olika och inget jag har lyckats identifirera än. Första gången som jag hade dessa symtom var i februari och jag har precis fått en diagnos. Att smärtan bryter ut kan bero på köld, fysisk träning, stress m.m. och vilken eller vilka faktor/-er det är för mig återstår att se men just nu tror jag att det är kylan. 
 
Det finns ingen behandling mot sjukdomen utan endast medicin som lindrar symtomen. NSAID tabletter (nonsteroidal anti-inflammatory drugs) som exempelvis Naproxen rekomenderas men oftast hjälper endast injektioner med en blandning av kortison och lokalbedövningsmedel. Läkaren rekomenderade även mycket vila och att undvika fall på revebenen och därmed också undvika fler revbensfrakturer. 
 

Min jul

Min jul har spenderats hos hästarna, (såklart). Jag har haft äran att ha Kalle både julafton och juldagen och även lite nu i mellandagarna. Albertino har även han fått sina ridpass. Han är väldigt pigg just nu vilket är härligt när jag äntligen känner att jag har kontroll på energin och att vi kan använda den i arbetet. Jag önskar behålla denna fina energi till våren och sommaren och funderar därför på att börja utfodra med havre. Sedan tidigare vet jag att han blir hetare med havre men jag tror att jag kan hantera den heta Tino idag. Om inte, är det bara att avsluta med den. Egentligen är det inte energin som är en svårighet, utan när han stressar upp sig vilket ger större effekter dest mer energi han har i överskott. Det senaste året tycker jag inte det har blivit så många missförstånd i ridningen som han har stressat upp sig över och därför känner jag mig manad till att testa havre. 

Julen har också spenderats med släkten och god julmat. Jag gravade lax för första gången med salt, socker, dill, vitpeppar och rödbetor vilket blev jättegott. Julklappar brukar jag inte visa upp offentligt då det för mig är gemenskapens som skall stå i centrum i juletid. En klapp som jag dock fick och har nördat ner mig i under julhelgen är denna bok:
 
Jag har varit väldigt noga med att få den engelska variationen då jag ej gillar översatta böcker och speciellt ej faktaböcker. Boken är väldigt pedagogisk och bra och extra häftigt är att hästarna är målade i verkligheten vilket tar 6-8timmar. Extra roligt på julafton var att se hur glad min morfar blev över julklappen från mig  (eller kanske mest rimmet). <3

Idag, annandag jul får Tino vila då jag ska till läkaren. På sjukhuset tänkte jag börja skriva ner några nyårslöften och slösurfa lite på internet och såklart tillfriskna. ;)