Idag kom jag även att tänka på vår utveckling då Tinos förra ägare hörde av sig. När jag köpte Tino var det som hopphäst och att lära sig att rida honom på hinder så som han ville tog tid att lära sig. I början drog han bara efter hindrena i x antal varv innan jag fick stopp. Tillslut så startade vi dock några pay&jumps och klubbtävlingar med bra resultat. Albertino skärper ju alltid till sig lite extra på tävling. När vi hade börjat hoppa lite mer så blev han sjuk och veterinären menade att detta berodde på att han hade varit hopphäst hela livet och fått förslitnings skador. Då han inte skulle klara av att tävla hoppning mer skolade vi om till dressyr.  Att sälja min älskade ponny till någon annan fanns inte på kartan! Vi har haft en fantastisk kemi från första provridningen. Jag vet att först fick vi kommentarerna "det går inte på tid" på dressyrprotokollena men vi har nu ridit på 68% i LA:1 vilket jag tycker är riktigt bra! Vi har båda lärt oss att slappna av lite på dressyrbanan även fast domarbord och annat kan vara väldigt läskiga enligt Tino, men bara ibland. Jag har fått bekräftat av min tränare att vi inte kommer längre i vår utveckling och inte kan klättra mer i klasserna. Jag kan inte begära att en äldre häst ska börja samla sig mer och mer vilket krävs för de högre klasserna... Risken är för stor för att Tino inte skulle hålla men jag är väldigt glad över att ha en häst som i ett felfritt lätt program går på 70%. Han har även fått mig att bli en riktig dressyrnörd.