Denna helgen har jag haft två provridningar på Albertino. Sista provridningen var idag och där klickade det verkligen mellan häst och ryttare, så kul! Albertino frustade nöjt och kunde GOSA (Albertino gosar typ aldrig) med ryttarinnan efter ridpasset. Det kändes jättebra för mig med ryttare och "ponnymamman" och jag skulle verkligen kunna låta dom ta hand om min häst. Nackdelen är bara den att de tyvärr bor långt ifrån mig och Smålands gränser. Första tjejen som provred tyckte att han var för pigg och vågade inte galoppera.. samtidigt som de med många andra har varit oroliga över att han har dålig energi och frammåtbjudning pga åldern. Alla som har ridit Albertino vet att det inte är något fel på hans framåtbjudning. Jag har en, alternativt två till provridningar inplanerade. Jag önksar att han kunde komma till ett hem i Småland men självklart är omgivningen runtomkring honom viktigare än avståndet mellan honom och mig.
Ska njuta hela tävlingssäsongen med min fina ponny innan jag kommer att behöva skiljas ifrån honom. Hjärtat kommer gråta... men jag vet att han kommer att må så bra av att fortsätta visa sig på tävlingsbanorna och lära ännu en liten tjej att rida.
Ska du sälja honom?
Jag kan verkligen känna mig dig i att skiljas från sin häst. När jag skulle sälja min ponny hade jag hela tiden önskat att han inte skulle flytta utanför Skånes gränser, men när vi väl sålde honom i november så slutade det med att han flyttade till Västra Götaland och det hade inte kunnat bli mer rätt. Det går ju alltid att åka och hälsa på ändå, även om det kanske inte blir lika ofta :)