Hermoni sökes

Senaste ridpassen har Albertino varit mer vild än tam och vi har behövt ledare för att jag inte skall hamna på backen. Tino har uppfört sig som en 3åring, 20 år yngre än hans fysiska ålder (vilket inte alltid är densamma som hans mentala). Idag var han lite lugnare från start vilket betyder att alla fyra hovar var i backe under tiden jag satte upp + att tino inte flög iväg. Vi red ut, till ekängarna utan ledhjälp och även fast det var spänt så höll vi oss i gångarten skritt och på vägen. Albertino skrittade kontrollerat tills han ser en människa längre fram på vägen och får PANIKAlbertino är nämligen lika främlingsfientlig som jag själv. Jag har såklart med en som kan leda oss om Tino exempelvis skulle stressa upp sig för en sten eller liknande. Vi kan därför ledas förbi den otäcka människan och sedan förbi den otäcka husgaveln. När vi tillslut kommer till åkern, efter några hopp och en avsittning för en vattenpöl lugnar Tino ner sig. Vi leds runt ett varv i skritt och Tino går fint förutom att han brallar till en gång för en otäck sten. Jag sitter kvar i sadeln och kan därefter rida på egen hand i alla gångarter. Nästan med detsamma börjar Tino att frusta, slappna av och gå med fin eftergift på tygeln. Han bjöd på en riktigt fin känsla, fin form, fina övergångar och en härlig mellantrav. Vi rider hemmåt och han är fortsatt lugn. Jag tar några varv i paddocken över cavalettibommarna vilket går fint. Det är först när jag skall trava av honom som han blir springig men efter ett tag får jag tillbaka honom och vi kan varva ner. Albertino har alltid haft lite svårt att förstå detdär med avtravning. Tanken är att hästen skall länga ut formen, slappna av och jogga utan större ansträngning. Det Albertino istället gör är att ta ut all energi som finns kvar i honom från ridpasset och springa, springa, springa, bli het och övertaggad. Detta är något vi jobbat med och vissa dagar går det bra medans det andra dagar inte funkar alls.

Idag gjorde vi stora framsteg från de andra dagarna i veckan. I förrgår slutade ritten exempelvis med att jag ramlade i snön. Toppen att landa mjukt i snön men lite frustrerande att allt berodde på att Tino stressade upp sig och exploderade över en bäck som han har gått över miljontals gånger tidigare. Idag gick han 70% av ridpasset avslappnat och lite mer hermoniskt. Det kan verkligen vara svårt att jobba med honom när han är på tåna och stressad hela tiden vilket gör att han samlar på sig mer och mer energi. Imorgon hoppas jag att han är den snälla lilla ponnyn som jag vet att han kan vara och att vi kan få till lite mer hermoni.
 

 
Min nalle<3
 
</div 
class="image" data-oid="5a

Trött på att vara sjuk

Igår blev mitt mående sämre igen... Jag mådde ganska dåligt runt nyår men sedan dess, hela 18dagar har jag mått ganska bra. Igår efter att jag hade ridit hästen och skulle hoppa av mådde jag avsetimme sämre. Det tog mig en timme att göra iordning hästen efter ritten vilket annars tar en kvart. Att få på täcket var nästintill omöjligt men tillslut lyckades jag. När jag hade tagit ut hästen i hagen svimmade jag av och måste ha slagit mig själv eftersom jag idag har stora blåmärken. Självklart körde jag inte hem från stallet utan ringde efter skjuts som kom inom en timme. Väl hemma, sent på kvällen var jag såklart jättetrött och jättespänd. Spändheten satt kvar i flera timmar och försämrade också min kroniska värk. Jag hoppades att jag skulle må bättre idag när jag vaknade men icke. Jag sjukskrev mig därför idag och kommer antagligen behöva göra det imorgon också. 

Nu blir det stallet, andas häst och samla på sig ny energi. ♡

Mitt favoritvinterprat

 
Bättre sent än aldrig... Nu har jag (äntligen) lyssnat på alla vinterprat för 2017 och min favorit blev såklart Emil Jensen. En väldigt duktig och underskattad poet. Fastän att han är något äldre känns hans språk modernt och ungdomligt. Frågestälningen/temat är även en favorit. Har någon missat detta avsnitt tycker jag verkligen att ni ska lyssna på det. Själv har jag lyssnat på detta avsnitt 3gånger, dock utan musik.