Apollo har snart varit hos mig i två veckor och det har verkligen gått upp och ner. Första veckan red jag bara på banan och lät honom ta det lugnt i hagen och lära känna sin nya omgivning. Första passet upptäckte jag att han var mycket mer avslappnad under mig jämfört med när jag provred och på försäjningsfilmerna. Denhär avslappnade känslan har jag haft under alla ridpass. Jag har galopperat på åkern och ute på skogen och det har gått jättebra. Han är modig och går fram överallt. Det enda han har blivit skrämd för är snöras men det är helt förståeligt. Då har han hoppat till lite och bivit spänd men inte mer än så. Djur, bilar, broar, vatten med mera har han inte reagerat på. (Jag rider alltid ut själv!)

Han hade två stycken knölar vid sadelläget som nu håller på att försvinna tack vare att han har en sadel som passar. Det kan säkerligen vara anledningen till att han är mer avspänd. Dessutom har jag inte hoppat något med honom eller ställt krav.

Lugn är han dessutom i stallgången. Han sänker ner huvudet och slappnar av till skillnad från tidigare då han hade huvudet högt och lyssnade spänt på allt hela tiden. 

Albertino och Apollo har dessvärre blivit bästa vänner, vilket ioförsig är bra med tanke på de är ensamma på gården. Problemet är bara att de inte gillar att vara ifrån varandra. Apollo ser Albertino som sin ledare och sin enda ledare. Jag upplever att han blir lite vilsen och osäker utan honom. Att rida iväg från gården gör båda två helt okomplicerat men hästen som blir kvar i hagen blir väldigt ledsen och gnäggar. Apollo tycker inte om att vara sjäv i stallgången utan då blir han sådär vilsen och osäker och letar efter Albertino. Jag vill inte förstora problemet samtidigt som jag vill vänja honom vid att vara ensam.

Markträning/Frihetsdressyr är det som jag och Apollo behöver träna på. Han måste se mig som sin ledare och bli trygg i de uppgifter som jag ger honom, exempelvis att stå själv i stallgången. Jag trodde från början att jag skulle behöva ridhjälp och inte skulle klara av att få Apollo avspänd med mig på ryggen men det har gått hur bra som helst. Han tuggar på bettet, frustar nöjt, lyssnar på mig med öronen och försöker alltid att göra rätt. Sedan går han inte i en korrekt form. Han blir för kort i halsen och vill gå bakom lod men det vet jag att jag kan träna bort själv, med hjälp från tränare på marken. Nu ska vi dock lägga fullt fokus på arbetet på marken. Jag vill inte åka iväg på träningar förrens han är helt trygg med mig på hemmaplan. Jag går promenader med Apollo där han på kommandon får göra halt, backa, gå frammåt och trava. Han är väldigt lättlärd och älskar att få godis som beröm. Han är aldrig någonsin dum och försöker inte att dra till Albertino eller liknande utan han känner sig bara inte helt trygg med mig. Med mycket träning från marken hoppas jag att han gör det om några veckor.