Idag har jag med familj åkt och hämtat min älskade Albertino. Han har varit utlånad i en och en halv månad nu men det fungerade inte vid uteritter o.s.v. för den nya ryttarinnan. Det är väldigt tråkigt såklart men jag är otroligt stolt över att Albertino fick 64% i debuten i LB:1 med sin ryttare förra helgen. Han hade skött sig väldigt bra på tävlingen, både på banan och runtomkring men somsagt blev han för het och stark vid uteritter och hoppning. Vi hade ett kontrakt skrivet med en uppsägningstid men jag såg ingen mening med att han skulle vara kvar tills den var slut när ryttaren var rädd för att rida ut på honom.

 

Nu kommer Albertino att stå i stallet hemma tills första september då han flyttar till samma stall som Q. Det är väldigt smidigt och lyxigt att ha båda hästarna i samma stall där det finns ridhus och verkligen allt som man kan tänkas behöva till hösten och vintern. Dessutom har jag redan hittat en medryttare till honom.

 

Anledningen till att jag lånade ut honom var för att jag varken skulle ha tid eller råd med att ta med honom när jag flyttar in till stan för att studera. Att rida en häst 3 dagar i veckan och dela på kostnaden kände jag var precis lagom, därav skaffade jag Q. Istället blir det dubbelt så många dagar i stallet för mig och 150% dyrare.

 

Att få lära känna Q och träna med honom hade aldrig hänt om jag inte hade vågat testa att låna ut Albertino så det finns alltid något positivt i de problem som uppstår. Just nu, efter att ha pratat med medryttarens mamma så känns det faktiskt bra. Jag tror att jag kommer få den hjälp som jag behöver i stallet eftersom det står så många snälla och hjälpsamma människor där.