31 oktober 2018

Ryttarens träning

Allmänt

"För att bli en skicklig ryttare som gör hästen rättvisa krävs även avsutten träning. Istället för att enbart träna till häst bör varje ryttare träna sin motorik och balans på annat sätt som ger bättre kroppskontroll. Det konstaterar Maria Terese Engell i en doktorsavhandling inom ridkonst vid SLU."
 
Jag kom över en spännande forskningsstudien idag, som presenteras i denna artikel. Citatet ovan är från artikelns inledning. Artikeln handlar om vikten av avsutten träning. 

Jag tycker att det är underligt att många ryttare, särskillt hobbyryttare som tävlar på lätt nivå är extemt noga med att hästen skall vara liksidig, lösgjord och balaserad men allt för ofta glömmer bort sig själva. Är du inte själv liksidig eller balanserad kan du inte kräva det av hästen. Jag är själv mycket starkare i min vänstersida än min högersida vilket jag får jobba med utanför ridningen och ha med mig i bakhuvudet när jag rider. Det är inte så enkelt att jag är vänsterhänt, utan jag har fått denhär oliksidigheten från diverse sjukdomar. Ibland kan det även vara så att jag är starkare i min högersida så det gäller att hela tiden kolla av och vara medveten om sin egna dagsform. 

Våra hästar har ofta detaljerade scheman på träning, foder, hagtider med mera som följs till punkt och pricka. Hur många hobbyryttare har egentligen träningsscheman, perfekt utformade individanpassade kostscheman eller sovtider? Jag kan bara tala för mig själv och konstatera att sovtiderna är det enda som är bra idag. Kosten kan alltid förbättras och jag skulle absolut kunna prioritera min egna träning mer. Jag är väldigt beroende av att styrketräna min rygg på grund av min skolios och nu när jag har hittat ett så bra sammarbete med en fantastiskt duktig ortoped skulle det vara ett guldläge att komma igång med styrketräningen igen. 

Det finns en kultur inom ridsporten som säger att man endast tar smärtstillande om man har ont och hoppar upp på hästen ändå. Jag upplever även att "Man alltid måste vara stark, orädd och tuff i stallet och att en äkta hästtjej inte ber om sjukvård." Man lär sig få en hög smärtgräns och skin på näsan men slutligen är det väldigt dumt att inte söka sjukvård när man har blivit sparkad av en häst eller ramlat av och fått en fraktur eller hjärnskakning. Jag har ridit med gips och frakturer och tävlat med en ledbandsskada i knät men det är inte något som jag skulle göra om idag. Att hoppa upp på hästen direkt när man har ramlat av är inte heller bra. Att sitta på en häst när man själv och kanske även hästen befinner sig i chock är dumt. Det finns en hög risk att man blir rädd för att rida efter ett fall men det går att träna bort. Det är möjligt att träna bort sin ridrädsla men inte en förstörd kropp. Jag lever med kronisk smärta i rygg och nacke på grund av detta och idag, sex år senare tänker jag därför annorlunda. Svenska ridsportsförbundet har nu även tagit fram en hjärntrappa för att sprida kunskap inom området.

Det viktigaste är att lyssna på sina egna kropp och inte försöka prestrera över sin kroppsliga förmåga med hjälp av diverse smärtstillande tabletter. Jag skulle även önska att alla prioriterade sin egna hälsa lika mycket som hästens och brydde sig om sitt egna välmående.

KRAM
Albertino har nu bott hos mina föräldrar i drygt en vecka. Anledningen till flytten har jag skrivit i ett tidigare inlägg, bara att scrolla ner några inlägg. Jag har bytt medryttare till honom. Min syster rider honom nu en gång i veckan, varje tisdag. Idag red hon Albertino för första gången på flera år och det ska ha gått bra. De hade till och med överlevt en galopp. Jag rider Albertino fyra dagar i veckan så han får fem stycken ganska hårda men varierande pass. Två dagar får han vila med promenad och gos. Jag får tre hästfria dagar, det vill säga en mer än tidigare. Albertino verkar trivas med att stå uppstallad hos mina föräldrar och acceptera att min familj tar hand om honom. Det absolut bästa hade varit att jag hade hanterat honom hela tiden, sju dagar i veckan men jag kan inte ha dåligt samvete för att jag fokuserar på mina studier. 

Denna veckans träningsupplägg ser ut såhär:
Måndag: Hoppning 
Tisdag: Ridbanan med syster
Onsdag: Vila 
Torsdag: Uteritt
Fredag: Dressyrpass
Lördag: Vila 
Söndag: Uteritt

Albertino - "Den lilla ponnyn med energi för fem hästar"
 
Igår var Albertino väldigt, väldigt het. Det snöade, var kallt och han hade vilat en dag. Ridpasset började därför med att han fick ledas runt några varv på banan. Annars stod han bara och skrapade och viftade med sina framben, irriterad över att jag bromsade honom.  När vi väl kom igång var han så fin. Gick stadigt i form, tramapade på bra med bakbenen och var lösgjord och fin. Jag fick såklart jobba mycket med halvhalter och övergångar för att han inte skulle springa ifrån mig och tack vare det jobbet var han lyhörd och uppmärksam på mig under hela ridpasset. I början kunde han inte ta till sig mina signaler utan var väldigt understimulerad med för mycket energi. När han väl går att kommunicera med ger han en jättefin ridkänsla. Det känns alltid som att han är i sitt livs form. Idag hoppas jag att han är med mig mentalt från början till slut. Det blev i alla fall inga glädjeskutt igår vilket är tacksamt för min rygg.
 
Han tycker att det är sååå kul att få jobba, ju anstängande desto roligare!