Träningen med Albertino går med stora kliv frammåt. Jag vill ta det väldigt långsamt i hans träning på grund av hans ålder. Han har fått gå kravlöst några månader tills jag nu har börjat ställa krav. Det är endast små krav som att han skall gå i ett lugnare tempo, vänta på mina signaler och ställa sig lite åt höger och vänster.

 

Något som man skall vara extra uppmärksam på hos en äldre häst är tecken på att de tycker att kraven är för höga eller att arbetet är tråkigt. En äldre häst kan, generellt sätt behöva ha mer stöttning, peppning och beröm från ryttaren för att tycka att det är roligt att arbeta. Tyvärr är det vanligt att man läser om äldre hästar som har tröttnat på att tränas på ridbanan. Utgår jag från min häst behöver han verkligen dressyrarbetet på banan. Han behöver att man rider igenom hans kropp och peppar honom till att mjuka upp stela muskler och spänningar. I början får man uppmana honom till att gå frammåt och göra sidförande rörelser och börja ställa sig lite. Då berömmer jag för varenda steg åt rätt riktning. Jag vet att han vill mentalt men att hans stela och kalla kropp tar emot. Efter en stund börjar han dock frusta, söka stöd på bettet, trampa under sig bak och arbeta med ryggen. Att komma dit kan dock vara tidskrävande och det är en tröskel som man måste ta sig över. Jag vet att den tiden minskar för varje ridpass och desto mer i form han är. När hans kropp är med kan man börja rida tempoväxlingar, tvärare skänkelvikningar, mindre volter och så vidare utan problem. Skulle jag kräva en tvär skänkelvikning direkt efter framskrittningen skulle Albertino protestera rejält och tillslut skapar jag en häst som tycker att det är tråkigt att träna på banan eftersom att kraven är för stora. Jag vill att Albertino ska känna att vi bara har roligt och leker och inte att jag ställer för stora krav. I uppvärmningen ställer jag inga krav utan ber/frågar honom endast om att ställa sig, korsa bakbenen med mera och detta såklart i hans egna takt. Albertino kan dock bli väldigt het och ivrig när han kommer igång med arbetet. Då måste jag ställa krav som att han skall vänta på mig och inte öka tempot. Ibland kan han tycka att jag är jättejobbig som inte låter honom springa på i sin egna takt men han måste lyssna på mig. Jag låter honom ta för sig mycket i början av passet och göra allt i sin egna takt på grund av hans kropp men det betyder inte att han kan bestämma under hela passet vilket han ibland tror. Efter några halter och ibland till och med rygngingar får jag honom på banan igen och då har jag en väldigt arbetsvillig häst som ger 100% även fast jag just nu egentligen bara vill ha 70%. Viljan att sammarbeta och träna ihop är den viktigaste att vårda. Tanken är att vi om 14 veckor skall vara redo för tävlingarna igen.