Senaste ridpassen har Albertino varit mer vild än tam och vi har behövt ledare för att jag inte skall hamna på backen. Tino har uppfört sig som en 3åring, 20 år yngre än hans fysiska ålder (vilket inte alltid är densamma som hans mentala). Idag var han lite lugnare från start vilket betyder att alla fyra hovar var i backe under tiden jag satte upp + att tino inte flög iväg. Vi red ut, till ekängarna utan ledhjälp och även fast det var spänt så höll vi oss i gångarten skritt och på vägen. Albertino skrittade kontrollerat tills han ser en människa längre fram på vägen och får PANIK! Albertino är nämligen lika främlingsfientlig som jag själv. Jag har såklart med en som kan leda oss om Tino exempelvis skulle stressa upp sig för en sten eller liknande. Vi kan därför ledas förbi den otäcka människan och sedan förbi den otäcka husgaveln. När vi tillslut kommer till åkern, efter några hopp och en avsittning för en vattenpöl lugnar Tino ner sig. Vi leds runt ett varv i skritt och Tino går fint förutom att han brallar till en gång för en otäck sten. Jag sitter kvar i sadeln och kan därefter rida på egen hand i alla gångarter. Nästan med detsamma börjar Tino att frusta, slappna av och gå med fin eftergift på tygeln. Han bjöd på en riktigt fin känsla, fin form, fina övergångar och en härlig mellantrav. Vi rider hemmåt och han är fortsatt lugn. Jag tar några varv i paddocken över cavalettibommarna vilket går fint. Det är först när jag skall trava av honom som han blir springig men efter ett tag får jag tillbaka honom och vi kan varva ner. Albertino har alltid haft lite svårt att förstå detdär med avtravning. Tanken är att hästen skall länga ut formen, slappna av och jogga utan större ansträngning. Det Albertino istället gör är att ta ut all energi som finns kvar i honom från ridpasset och springa, springa, springa, bli het och övertaggad. Detta är något vi jobbat med och vissa dagar går det bra medans det andra dagar inte funkar alls.

Idag gjorde vi stora framsteg från de andra dagarna i veckan. I förrgår slutade ritten exempelvis med att jag ramlade i snön. Toppen att landa mjukt i snön men lite frustrerande att allt berodde på att Tino stressade upp sig och exploderade över en bäck som han har gått över miljontals gånger tidigare. Idag gick han 70% av ridpasset avslappnat och lite mer harmoniskt. Det kan verkligen vara svårt att jobba med honom när han är på tåna och stressad hela tiden vilket gör att han samlar på sig mer och mer energi. Imorgon hoppas jag att han är den snälla lilla ponnyn som jag vet att han kan vara och att vi kan få till lite mer harmoni.

 

 

 

</div 
class="image" data-oid="5a

Skriv en kommentar

Namn*

E-postadress*

Blogg-adress