Hej! Jag vill börja med att säga att jag är uppriktigt ledsen över den dåliga uppdateringen här. Just nu är det väldigt intensivt i skolan fram till vecka 48. Vi har intervjuer, föredrag, presentationer, en kommande skrivning i företagseknonomin med mera. I torsdags var vi även på en teknikmässa på Elmia. Näst intill allt är väldigt roligt men även tidskrävande och likaså är stallet tidskrävande. Jag har varit i stallet varje dag denna veckan och nu i helgen blir det två stall varje dag. Det är roligt när det händer mycket samtidigt som det ska bli skönt med en lugnare period från vecka 48 till vecka 2. Under den perioden har jag nämligen ingen större inlämning eller skrivning inplanerad. Jag kommer mestadels att vara på ett företag som jag trivs jättebra på. Jag trivs mycket bättre med miljön på arbetsplatser än i skolan. Studentlivet är inget för mig på sådant sätt, jag tycker att det är väldigt roligt att studera och att lära mig nya saker men festlivet klarar jag mig utan.

Just nu är jag i Alertinos stall och ska klippa honom med min helt nya klippmaskin. Jag tänkte skriva ett ilnlägg där jag utvärderar den men först måste jag såklart provklippa med den. Jag kan avslöja att den är väldigt tyst och lätt så jag har höga förhoppningar om den. Efter klippningen tänkte jag jobba med Albertino från marken på ridbanan. Jag vill inte rida ut i skogen med tanke på att det kan finnas jägare och älgflugor. Albertino har dessutom inte blivit riden på tre dagar så det är bäst att han får springa av sig innan jag hoppar upp på honom. I onsdags löslongerade och löshoppade jag honom. Han lyssnade perfekt på mina röstkomandon och fick även utrymme att hoppa, sparka och stegra efter hindret. Han skulle aldrig göra så med mig på ryggen men han ställer sig gärna på bakbenen och viftar och leker med framhovarna när han är lös. Det är alltid på lek men innan man lär känna honom kan han verkligen skrämmas. Idag bara gläds jag av hans energi och han stormtrivs verkligen på mina föräldrars gård. Är Albertino glad och nöjd är jag också det - så enkelt är det.

Imorse hade jag dressyrträning med Q för Sussi. Det kändes riktigt, riktigt bra flera gånger under passet och jag hittade nya knappar och fick fler verktyg att jobba vidare med. Vi jobbade med våra svagheter, bland annat att jag ska bli kvickare med min skänkelhjälp och att Q ska bli kvickare med sina bakben. Vi red en bra övning på medellinjen. Travade in vid C, rakriktade och flyttade bakbenen undan vänster skänkel för att sedan flytta bakbenen under höger skänkel och så vidare utan att tappa rakriktningen eller frambenens spår. Första gågen kändes det ritkigt svårt och kommunikationen brast mellan oss men tredje gången hittade jag rätt tajmning och rätt teknik och då flöt övningen på riktigt bra. Det är väldigt roligt att jobba med Q, han kan och vill väldigt mycket. Sussi som tränare passar oss också väldigt bra. Hon är noga med att han ska vara 110% avspänd och mjuk innan jag sätter mig ner i traven. Då släpper han ner mig och låter mig sitta där utan att jag behöver anstränga mig. Vi strävar alltid efter harmoni och det är viktigt att man har samma tänk som sin tränare. Alla mina tränare har alltid strävat mot harmoni och jag gillar alla tre, Tina, Bisse och Sussi men just nu där jag befinner mig i min utveckling och med Q har Sussi lyckats utveckla oss som ekipage väldigt mycket. Hon ger mig bra verktyg att jobba med och är väldigt pedagogisk och nogrann. Nogrannhet gillar jag. Jag är så glad över att jag har fått träffa på så mycket bra hästfolk runt omkring småland både på min och andras ridklubbar. Jag vet ingen som ens skulle komma på tanken att tvinga hästen till något och det känns ju verkligen bra att ha vuxit upp med det tänket och bra hästfolk. Tackså mycket för det!